Min starkaste minnesbild från dagens tur är inte den solvarma bryggan eller den klarblå himmlen, utan den när min kajak står vinkelrätt mot isrännan vi ska paddla i. Fören står uppe på isen på ena sidan och aktern uppe på den andra. Hur kom jag hit? Hur kommer jag härifrån?! Vi fick idka kamraträddning på annorlunda sätt mer än en gång innan dagens tur var över, och vi enligt Davids (hemliga)plan hade rundat kaninholmen. Efteråt satt vi och värmde oss i solen utanför ladan och konstaterade att det här var en tur att minnas.
