Hem > Kalender > Privattur 2008-10-03 - 2008-10-05 > Turberättelse

Turberättelse

Deltagare: Erik Arnström, Göran Fredriksson, Magnus Fischer

Vi sjösätter i Nynäshamn efter en snabb lunch intill våra lastade kajaker. Förhoppningen är att nå Stockholms skärgårds sydostligaste ögrupp, Gunnarstenarna. Löven är röda, vinden sval och förhoppningarna på första helgen i oktober är stora. Men vi vet att det blir mycket vind och regn de närmsta dagarna.

Kustvädrets vindprognos på SV 8-12 m/s för eftermiddagen gör att Erik och jag är tveksamma till att vi kommer att nå Gunnarstenarna, men Göran är som vanligt optimistisk. Söderut är det öppet hav ända till Polen. Visserligen ligger Gotska sandön och Gotland i vägen för vågornas framfart, men de ger nog inget märkbart våglä för Gunnarstenarna.

Vi petar ut på öppet vatten och passerar några skär. Vinden är svag och dyningen liten, dessutom skiner solen. Det fräser lite kring hällarna, men att paddla är inget problem.

Vi når Gunnarstenarna lättare än väntat. Under en promenad kring ön letar vi efter lämningar från äldre tider, men hittar mest lämningar från vår tid. Hypoteser kring äldre bosättningar finns dock i mängder. Promenaden avslutas i regn, men middagen avnjuts under stjärnklar himmel.

Långt bort mullrar åska. I flera timmar lyses himlen upp av blixtar i nordost. Men hos oss är det stjärnklart.

Surf

På lördag morgon är Erik först på vattnet. Då jag kommer ut till honom har han varit runt och nosat lite på både vinden och vågorna. Han gissar att det blåser 7 m/s. Göran gissar senare på 9 m/s.

På väg mot Nåttarö har vi vinden rakt i ryggen. Vågorna bygger snabbt upp i storlek och ger utmärkta förutsättningar för surf. Offshoren fångar våg efter våg och skjuter fram som ett spjut. På kort tid ligger jag hundra meter före de andra om de inte surfar utan bara paddlar på som vanligt. Att veva upp kajaken i surf kräver en viss insats, men när Offshoren väl fångat första vågen dundrar den fram som om hela havet är en enda lång nedförsbacke.

Göran får fina surfar men skriker högt av obehag då han blir blöt av sprutet från fören. Han berättar senare att Inuken går avsevärt torrare då den är olastad. Erik är ovan vid Commandern i stora vågor, så dess egenskaper kommer vi inte underfund med. Göran förvånas övar att jag kan fotografera. Han hanterar lätt kajaken i vågorna, men har inte balansresurser till att ta kort. Jag vet att Inuken är rank, men blir ändå förvånad. Göran paddlar ju tävlingskajak på slätvatten.

Långt ut till havs ser vi en Gotlandsfärja plöja in mot land. Den närmar sig fort. Det är svårt att avgöra om vi kommer att blåsa in framför båten eller ej, så vi svänger höger och paddlar mot vågorna en kort stund. Färjan passerar oss ändå på nära håll.

Vi blåser in norr om Nåttarö och paddlar Rånösundet norrut. Då vattnet är slätt tar Erik och Göran ofta täten.

Innanför Utö kliver vi iland för en kort paus. Jag är blöt och blir fort kall. Luften är varm med tanke på årstiden, men att surfa kräver en rejäl fysisk insats och jag klarar inte att anstränga mig hårt om jag har för tät klädsel på mig. Det blir för varmt.

Innanför Ornö glider vi fram lätt i den gynnsamma medvinden. Erik vet exakt var vi är hela tiden, däremot inte i relation till något annat. Displayen på gps:en är liten. Under pauserna går det utmärkt att zooma, men inte då vi paddlar. På min karta i A3 har jag bra överblick över rutten framöver.

Från en klipphäll utanför Dalarö lyfter mängder med skarvar då vi närmar oss. Från ett litet, litet skär intill flaxar plötsligt flera hundra gäss upp i luften. Kvar på den lilla ön ser jag siluetterna av ännu fler huvuden sticka upp bland gräset. Ännu fler gäss flaxar iväg, som vanligt under full kalabalik.

Briggen Tre Kronor passerar. Kanske för att söka skydd inför morgondagens väntade hårda vindar.

Öarna efter Dalarö är höga, men vi finner en liten ö väster om Ingaröfjärden där vi lätt får upp kajakerna och tälten i lä. Vi vet att morgondagen kommer att bjuda på mycket vind.

Vi tältar intill en lodrät klippa med ett stort överhäng. Under och utanför urgröpningen ligger kantiga klippblock huller om buller. Vid regn kan vi sitta skyddade under klippan, men vi har tur. En kort regnskur försvinner fort.

hård medvind

På morgonen river och sliter vinden i träden. Eftersom vi tältar i lä är det svårt att bedöma hur mycket det verkligen blåser, men på sjörapporten förutspår de 15-20 m/s. Under frukosten kommer en kort regnskur, Göran slevar snabbt i sig resten av maten och går raskt bort till tältet. Strax därefter har han rivit tältet och packat all utrustning i kajaken. Erik är färdig strax därefter. Jag blir lite stressad, men är på vattnet några minuter efter dem.

Trots att det bara är ca 25 km hem är vi inte helt säkra på om vi klarar att paddla hela sträckan i dag. Vinden piskar vattenytan, det går vita gäss trots att ytorna är små. Då vi sitter stilla och diskuterar vindläget ser Erik på sin gps att vi blåser fram i 5.5 km/h trots att vi inte paddlar.

Öarna ligger ofta tätt, men på de öppnare partierna bygger vågorna snabbt upp i storlek. Så fort vågorna närmar sig en halvmeter i höjd surfar Offshoren ifrån de andra. Men på slätvatten är både Göran och Erik aningen snabbare. Göran skrattar åt hur vinden sliter i hans stora paddel.

Åter fylls luften med regn. Regn som varar resten av dagen. I de kraftigaste vindbyarna far regnet nästan parallellt med vattenytan. Vi är fundersamma över hur vinden skall vara på Baggensfjärden, men byarna är till en början lugnare än tidigare. Efter några fina surfar är vi över.

I lä pressar Erik upp tempot något i överkant för att vara långsiktigt hållbart för mig. Då jag frågar hur fort vi paddlar tappar han fart och jag passerar honom lätt. Han paddlar ofta med gps:en avslagen eftersom batterierna bara uppges räcka i 16 timmar. När han satt på gps:en och paddlat i kapp uppger han att den visar 9 km/h. En bit bort muttrar Göran att det börjar bli lite varmt, men eftersom det regnar vill han inte ta av jackan.

Precis innan vi rundar hörnet mot Tollare hör jag en båt komma upp bakifrån. Akter om båten ser jag en exceptionellt bra våg, jag ändrar kurs och vevar på som besatt för att hinna upp på vågen innan båten passerar.

Där satt den! Kajaken rusar fram i obegriplig fart. Jag behöver inte paddla, kajaken ligger i konstant nedförsbacke bakom båten och flyger fram. Då jag tar några kort flyttar kajaken sig sakta mot propellerskummet i mitten och jag paddlar över till andra sidan. Här är vattnet mer turbulent och jag behöver paddla för att ligga kvar, så jag glider över propellerskummet igen och lägger mig på vänster sida igen. Här är vattenytan slät och jag flyger åter fram utan att paddla ett enda paddeltag. Magiskt!

Ute på lilla Värtan är det sannolikt hård motvind, men jag tror ändå att jag skulle kunna ligga kvar på vågen om båten kör mot city. Det hela löser sig naturligt då båten saktar ned före Skurubron. Jag väntar in de andra som ligger ett par hundra meter efter.

När vi når Lidingö där Göran och Erik kliver i land ökar vinden. De ser sammanbittna ut då de kliver ur kajakerna. Det finns ingen lä för vinden som nu ökar samtidigt som regnet tilltar. De bär upp kajakerna och jag paddlar över till Fjäderholmarna och vidare till Sjöhistoriska.

I Djurgårdsbrunnskanalen har många av de färgsprakande löven fallit till marken. Hösten är här och nästan över. Snart börjar vinterpaddlingen!

Magnus Fischer