Koncept Morgonguld fortsätter i sin sanna anda. Fyra tappra paddlare gnuggar ögonen på bryggan 0530, men kort därefter är kajakena i vattnet och paddlingen kan börja.
Gryningen skjuter soldis rakt in i Husarviken. Noblessisen frasar när kajakerna glider fram. En svan flaxar framför oss och landar med några meters mellanrum i väntan på att vi kommer ikapp. När de vita vingarna breder ut sig blandas ljud med synintryck och det är nästan svårt att förstå att man är kvar i verkligheten. Eller, ja, Magnus blev varse om det ganska fort. Han försökte sig på en lite annan väg i kanalen samtidigt som svanen skulle plåtas, en väg under båtarnas förtöjningsanordningar. Varken han eller kajaken fick plats så vi skriver nog in det i klubbstadgaren att man inte får göra så.
Kl 06:00 - Hellre än en sardin i bussen...
Men vi dröjer kvar vid att det är just den här verkligheten, den med stilla vatten och värmande soluppgång man vill leva i. Inte packade som sillar på bussar, under jord i tunnelbanan eller instängd på kontor. Så vi njuter till fullo, hela vägen från Ladan till Strömsö och tillbaka genom att runda Tranholmen.
Kl 06:05 - Istället för trafiken...
Väl tillbaka talar Magnus åter igen om att det här är en så mycket bättre verklighet än ett trist kontor. Och vi håller med. Vad Magnus missar är att för oss existerar de två verkligheterna parallellt, så efter paddlingen lommar vi ändå iväg till respektive jobb.
Men jag är redan halvvägs till arbetsplatsen eftersom jag utgår från Ladan, och med luft i lungorna och dagens träning avklarad går det ganska lätt. Nästan framme får jag dessutom ett pip i mobilen som meddelar att dagens första möte är inställt, och jag hinner unna mig en stund i omklädningsrummets bastu innan den andra verkligheten börjar.
Inte så illa, ändå.
