Påskturen 2011
Mytomspunnen ö, fri horisont och legender
(Internt: Okända fåglar, appar och fett med smak)
Hur blir vädret i år?
Förra årets påsktur bjöd enligt berättelser både på sommarväder och bister vinter. Fotobevis finns från frukost i snö och turen höll på att sluta snöpligt då isen blåst tvärt emot deltagarnas planer. Samtalet till Waxholmsbolagets trafikkontor pratas det säkert fortfarande om bland kaptenerna, i alla fall lever minnet i vår klubb.
Men hur skulle vädret bli i år? Påsken infinner sig rekordsent, och blandningen om hopp om vårväder lockade, tillsammans med förhoppningar om en repris från förra årets äventyr, hela sju paddlare.
Tvärt emot expeditioner har turer mål efter prognos, och sjösättningsplats kan således ändras in i det sista. Men fundera och slå vad med vädret kan man ju, och diskussionen gick het om möjligheterna till att ha Blå jungfrun som (del)mål. Nu var det inte vädret som ändrade planerna den här gången, utan datumet för fågelskyddet på ön. Tydligen är det ok att lägga till med båt, gå i land och grilla och annat som båtfolk gör, bara man sover i båten. Men att tälta, om än med den miljöpolicy vår klubb har, får man inte bara så där. Bara blanketten för att ansöka om undantag kostade som en halv paddel...
Men inga sura miner för det! Stockholms skärgård erbjuder tillräckligt att glo sig trött på och intresset riktades istället mot Svenska högarna och omnejd. I väntan på slutgiltig prognos gled diskussionen istället över till möjligheten att vara på vattnet redan torsdag kväll. Kombinationen av tänkt mål och nåbara tältplatser för torsdagen gjorde Stavsnäs till startplats för turen.
Ingen påsktur utan påskris!
Skärtorsdag
Packningen började lite tidigare än utsatt. Medan sju personer valde kapell, bytte däck på släpet och packade matpåsar och annat tickade klockan på. Påskmiddag dukades upp i Ladan och klockan sprang iväg. Till kaffet insåg vi att det var mindre realistiskt att sjösätta sju kajaker och hitta tältplats till fem tält efter mörkrets inbrott så vi beslöt att hitta en lämplig tältplats på fastlandet och starta fredag morgon istället.
Sagt och gjort. Men hur hittar man en trevlig tältplats i närheten av Stavsnäs? Jo, med lite tur och minne av bra strand att sjösätta kajaker. Mitt bland sopstationer, bensinmackar, fartyg och parkeringar uppenbarade sig en liten oas, skyddad från insyn och skyddande från att se allt elände som just nämnts (lite som Musse Piggs husvagn på julafton...). Vi slog upp tälten och sov gott. Frukost längst ut på en träbrygga gjorde inte platsen sämre.
Långfredag
Solen skymtar men visar sig mest som dis, varmt är det ändå. Som vanligt sneglas det lite på andras kläder för att se att man tänkt rätt. "Ull? Herre jisses, det blir för varmt?! Nähä, ok då."
Samtidigt som vi packar våra kajaker på stranden anländer Horisont kajak, och färdplansidéer utbyts expterter emellan. Väl färdigpackade samlas vi och lyssnar på prognosen och det bär av mot, ja just det, horisonten! Härligt! :)
En kort förvirring han råda om siffrorna för begreppet "max-medel-vind", men efter att ha kontrollerat de stora siterna var vi överrens om att inga större risker spåddes för helgen. Vädret läses från Ajfåns och HTCs, och vi funderar på att ändra de ställen på Kajakspecialistens site som handlar om att lyssna på prognoser.
Yr.no har bestämt sig för en långtidsprognos med nordligt vridande till sydligt, och vi anpassar oss genom att planera träffen med horisonten lite längre söderut, för att sedan paddla längs med den hemåt när vinden vrider.
Mås eller trut?
Ned med paddlarna i vattnet! Kajakerna tyngre än på klubbturer. Vi går på utsidan av Ålfiskarholmen och in i Runmarö kanal. Kort paus för att släppa fram en båt och två färjor och det passas på att fråga Harry vad det är för fåglar som gömmer sig i vassen. "Jaha, sothöna. Den borde jag ha kunnat..."
Vidare med nålen på 160 och när vi närmar oss Granholmen ångar det om en del av oss. Vi funderar över de torrdräkter vi såg i Stavsnäs och hur vi skulle må i sådana. Sedan enas vi om att de olika skolorna med/utan roder/torrdräkt är nästan lika väsenskiljt som slalom och långfärdsåkning.
Bullerö och Bruno Liljefors jaktstuga blir ett lämpligt lunchstopp. Solen tar sig och det är varmt och lä där vi drar upp kajakerna. Vi har tur och det är öppet i stugan så vi hinner få en bit kultur som efterrätt till Realen. Jo, vi delade en chokladkaka med chillismak också, sant!
Vädret är nästan för bra och kläderna är torra när det är dags att fortsätta. Tvärtemot fåglarna har vi näbbarna söderut och paddlar vidare medan vi diskuterar tältplats för kvällen. Vi är ändå sju personer, sju kajaker och fem tält. Vädret är bra, men vi är ändå i en oskyddad del av skärgården. Nu har vi fri horisont, och snart ser vi två havsörnar och sen en säl, ooh en till, sen hör vi sälsång och ser snart, ja, massor av säl.
När vi sett oss mätta fortsätts diskussionen om plats för tält och kajaker. Det pratas länge om den mytomspunna ö som klubbens mest erfarna paddlar har som smultronställe. Vi är tre personer i gruppen som inte släppts dit ännu. Taktik. Inte verka för angelägen. Lyft fram de bästa fördelarna med öns placering. Vissla en stump. "Inte är det för kort distans dit inte? Nej då." Vi ska ändå förbi så vi glidern in för att kolla läget. Inga andra där. Oemotståndligt! Vi stannar!
Hopp-i-landkäk, tältresning och ett varv runt ön. Fågelfrågor till Harry. Middag i lä. Namngissning av fåglar med Harry som facit. Vi njöt av kvällen!
Påskafton
Lite ont i hjärtat av att lämna ön, men vädret kunde inte vara bättre och upptäckarlusten och paddelviljan gjorde sitt till. Vi följer fortfarande vindens vilja och paddlar söderut. Ett samtal under gårddagen hade gjort gällande att Järngänget befann sig i omnejden och en eventuell sammanstrålning var möjlig. Men var får man upp tio kajaker, och åtta tält?
Gamla så väl som nyare klubbmedlemmar har fått historier berättade för sig om Järngänget; Magnus kompisar som bidragit och ställt till med diverse äventyr. Självklart är vi nyfikna på att träffa legenderna IRL. Vi paddlar åt samma håll, kanske gemensam middag?
Men först följer vi vinden och horisonten. Vädret är löjligt bra och tempot är raskt. Magnus uttrycker en önskan om att vi ska paddla på linje enligt klubbstandard, för att alla ska få ta del av den obrutna horisonten. När han välkomnas jämnsmed de som legat lite före muttras det dock något om att linjen mer liknar ett startfält?
På en av Norstens kobbar blir det lunch. Byxor och tröjor torkar mot solvarma klippor medan dess ägare dåsar i lä. Kladdkakan kommer fram. Visste ni att det var Harry som införde traditionen?
Paddlingen går vidare med mål att hitta en hamn som kan härbärgera sju till tio kajaker. Gamla landstigningsplatser undersöks och döms ut. Vi hittar ett inte allt för pjåkigt ställe (fantastiskt alltså!) i närheten av Huvudskär. Stenar bärs till tältförankring, bad på solig läklippa och middag med grodsång under uppstämning.
Det rotas i Hovmästaren efter den fågelplanch som brukar ligga där, men vi får svaret att den inte togs med för att "Vi har ju Harry..?!"
Vi har det bra. Järngänget tältar dock inomskärs(?). Det var något med fulla finländare som lockade? Över sms bestämdes det att satsa på ett gemensamt tältläger kommande kväll.
Tydligen var stjärnhimlen fantastisk. Undertecknad sov dock tungt.
Påskdagen
En säl sticker då och då upp huvudet medan vi äter frukost. Fågelgissandet fortsätter och Harry börjar se trött ut (på oss). Vinden har börjat vrida och det passar oss bra, eftersom vi har ett annat favoritskär vi gärna skulle övernatta på.
För att få lite variation går vi nu utanför Norstens alla kobbar på tillbakavägen. Horisonten ligger fri och vädret är löjligt bra. Igen uppenbarar sig en klippa överfull med sälar, långt bort från sälskyddsområdet. Vi tittar en stund på varandra. Om sälar kan räkna vet vi inte, och ingen av oss kunde heller räkna dem. Uppåt hundra blir i alla fall en kvalificerad gissning. Vi håller ut och är noga med att inte runda resten av klipporna för nära.
Dagens lunch intas med ryggen mot en solvarm klippvägg. Även idag torkar kläderna. Vi enas om att klubbstandard är Real, och ingenting annat. Och idag åker både chokladkakan med apelsinsmak och Bluberry Intense fram.
Besvikelsen är stor när vi delges beskedet som nådde Magnus via sms sent kvällen innan, att Järngänget drar till ett eget ställe. Tror att det var något med träd som lockade?
Vi drar vidare mot vårt förbestämda mål. Nu är det fantastiskt löjligt bra väder. Lite baxande för att komma in i utsedd hamn men väl på plats blir det omvända rutiner med först tältresning, sedan bad och därefter hopp-i-land-snacks.
Mitt i mumsandet av hummus, getost och marmelad, salami, oliver och fett med smak hör vi plaskande misstänkt likt paddeltag. "Här ute? Nu?" Och det är svårt att tro sina ögon när hela Järngänget glider in (nåja, gled och gled...) för att hälsa innan deras tur går vidare in bland träden. Och det var Göran, och det var Leffe och det var Johan. Som i sagan. Gliringarna haglar dem emellan och vi tittar storögt på legenderna vi bara hört om i sagan. "Vad är det för kajaker? Vad har de på sig? Det där är en VKV!" Snabba halvcirkelrörelser förflyttar Göran i sidled. "Hur gjorde han?"
Magnus skakar på huvudet åt de tre som slutligen kastar sig vidare ut på havet igen, strax efter middagstid. De skrockar gott åt Magnus som sitter kvar hos oss vid dukat bord.
Fotoblixtrarna smattrade men märkligt nog fastnade ingen av de tre på bild...
Annandag påsk
Sista frukosten för turen och åtgången granskas kritiskt. Ska vi ändra något? Antagligen var det den intensiva diskussionen som avledde uppmärksamheten från fåglarna, men Harry fick i alla fall vila öronen från frågor ett tag. Vi beslöt att faktiskt inte ändra någonting från den innehållslista som finns för frukostpåsen. Diskussionen gled över till politik och världsfrågor med stänk av religionsinslag. Vilket gäng! Blir alltid lika överraskad över spännvidden i klubben.
Stavsnäs är nära, knappa två mil. Vi har paddlat förhållandevis korta sträckor men i friskt tempo. Eftersom isen legat länge och kilometerräknaren inte hunnit ticka så långt den här säsongen enas vi om att det är en smart inledning för handleder och ryggslut. Vi tar sista etappen i ett svep och satsar på lunch i land. Harry svarar när vi än en gång frågar om vilka fåglar som flyger över våra huvuden, att "Det borde ni kunna identifiera via ljudet nu!".
Allt snack om fåglar gör ironiskt nog att vi nästan paddlar in i ett fågelskyddsområde. Vi hejdar oss på randen till den plätt som avgränsats på sjökortet och styr om. Lite moloket känns det att helgen närmar sig sitt slut, och det märks så tydligt när det för varje paddeltag blir tätare mellan kobbarna och öarna blir trädbeväxta. Det smyger sig på en ny sorts trötthet, en som vi inte kännt ett spår av så länge horisonten var fri. Vi möter två kajaker och samtidigt får Birger träsmak.
Det skulle kunnat vara ett äventyr att ta sig över Nämdöfjärdens norra mynning, men så här års är trafiken gles. Vi formerar ändå en tydlig linje, tempot är långt och det stånkas lite över trötthet och träsmak. Disciplinerat paddlar vi som man ska, när en Waxholmsbåt passerar oss. Vips! Fem sjundedelar av gänget far utan förvarning iväg som skjutna ur fem olika kanoner, och forsar sedan tillbaka mot de kvarvarande förvånade två sjundedelarna av gruppen. Tröttheten var som bortblåst under turens enda möjlighet till surf. Sedan sänks tempot igen, linjen formeras och vi smyger iland på den strand i Stavsnäs som vi lämnat fyra dagar tidigare.
Hur blev vädret?
Toppen och kanonbra! Hela tiden. Oförskämt bra faktiskt. Solvarma klippor och svaga vindar torkade kläderna. Dagarna gav mer känsla av midsommar än vår. Kvällarna var fortfarande av vårkaraktär genom havet avkylande effekt och en vind utan hinder, men nöjd och torr i en bra sovsäck och med massor av kläder märks knappt tempraturer nedåt noll.
Framför allt fick vi uppleva en skärgård full av fåglar som när sommaren kommer redan har flyttat, och deras ljud kommer fram i en tystnad som som inte finns när skärgården är full av folk och båttrafik.
PS. Nu vet jag att det finns en app som identifierar fåglar via sången... /M2
