Lägger ned två Epic V8 på vattenparkeringen utanför Kajakspecialistens butik och vevar iväg rakt ut i rymden.
Känns det som.
Stjärnor lyser. Månen skymtar bakom snabbflygande moln. Lampor på land gnistrar likt stjärnor i vattenytan.
Den buckliga vattenytan vi paddlar på syns oftast bra, men när vi paddlar längs skog utan hus och lampor är det mörkt. Visuellt är det då inte självklart att det finns en vattenyta. Vi kunde lika gärna sväva fritt.
Vana mörkerpaddlande kroppars reflexer hanterar vattnets rörelser utan att konsultera hjärnan. Paddlingen går på automatik. Hjärnan ägnar sig i stället åt att tolka och fylla på de ofta knapphändiga synintrycken.
