Duggregn, 5-10 m/s, sju plusgrader och mörkt. Samling kl 18:00 i ladan.
Lamporna kring Husarvikens mynning lyser till en början upp vattenytan. Några hundra meter längre ut är vågorna svåra att se.
Tre Epic surfskis och två VKV. Vi kör på rutin, intuition och ständiga omvärderingar. Håller troligen en bra kurs, kommer inte köra på vraket. Svänger vänster när det förmodligen är lagom.
Lamporna på den utskjutbara bron mellan Lidingö och Strömsö blinkar. Någon åker mellan öarna på den rörliga bron. Vi paddlar under, rakt ut i vågskvalpet och mörkret på Stora Värtan.
Intressant upplevelse att förlita sig mer på känslan än synen, även om det helt klart är lite i överkant i en V10 Sport.
Vinden blåser ett motorljud mot mina öron. I riktning kl 2 lyser en röd lampa. Pendlarbåten på väg tillbaka från Storholmen. Ropar "sväng vänster, mot udden på Djursholm". Alla fyra svänger direkt åt rätt håll och siktar rätt. Välsynkroniserade som vanligt. Vi syns mycket väl med vår lantersättning, men det är ju onödigt att promenera mitt i en väg även om man har lampor.
När båtens gröna lanterna, vi befinner oss nu på dess högra sida, lyser mot oss är vi i utkanten av farleden.
Motormullret tar sikte öster om Tranholmen, vi väster. Men först accellererar vi in mot svallen och surfar i mörkret. V10 Sport skjuter iväg som ett spjut, men 610 cm surfski har ibland svårt att få plats mellan vågtopparna.
Birger surfar snett framför mig med en VKV. Att surfa ikapp den kombinationen är inte lätt. För mycket rutin och för bra utrustning.
Ser mig omkring då och då. Alla kajaklanternor är inom bra avstånd. Röda rör sig åt vänster och gröna åt höger. Ingen har vält.
Tack vare mörkrets stegvis ökande närvaro under hösten har även årets nya medlemmar lärt sig paddla i mörker, hitta i mörker, hålla ihop i gruppen, hantera vädret och upplägget. Någonting som kan tyckas både svårt och skrämmande är för oss vackert och fantastiskt.
Kapsejsningsövningarna på Lilla Värtan flyttas in i Husarviken. Kombinationen av kyla, mörker och vind ökar kanske risken att gå från övning till skarpt läge i onödan. Så vi väljer att bara hantera kyla och mörker. Kylan hanteras av kläderna, mörkret av huvudet.
Det känns onekligen aningen tveksamt att glida, om än kontrollerat, ned i vattnet i mörker. Men det går som vanligt galant att komma upp.
Kvällens upplevelse skulle många åka runt halva jordklotet och betala massor för att dela. Vi gör det flera gånger i veckan, en vanlig kväll mitt i vardagen, tillsammans med medlemmar som vet vad de håller på med.
Det är fantastiskt.
