Hem > Kalender > Medlemstur 2012-07-17 > Turberättelse

Turberättelse

Maxad sommarupplevelse Av: Ulrika E, Medlemstur 2012-07-17

Turberättelse Bildspel helskärm Bildalbum (7) Se alla turer (2061)
Dela på:

 
Större karta i separat fönster Distans: 21 km  

Efter alla blandade väderprognoser mötte tisdagsförmiddagen upp med tussiga sommarmoln och solsken. Efter en vecka vid Medelhavet, utan en normal kajak i sikte, var min längtan efter att paddla stor.

Björn som var TA hade utlyst 20 km och vi bestämde snabbt att det var ungefär ett Djurgårdsvarv. Mitt kapell hade konstigt nog krympt runt midjan (!) den senaste veckan. Jag bestämde självsvåldigt att problemet korrigerades bäst med att köra nedcabbat - det var ju ändå ingen vind.

Glada i hågen petade vi iväg och snart dök Värtahamnen upp, där man bör ha respekt för alla stora båtar. Jag fick lära mig hur man kan se om ett fartyg är på väg att gå ut - om radarantennen snurrar över styrhytten bör man akta sig rejält. Inget snurrade på taket denna dag, så vi paddlade på.

Paddlingen genom Djurgårdskanalen var ljuvlig. Nästan inga människor, fantastisk grönska och härligt solsken. Man blev mycket sugen på glass. Precis före Djurgårdsbron såg vi några motorbåtsmänniskor komma ut från sjömacken med glasspinnar i handen och det tog vi som ett tecken. Björn stadgade upp min kajak så att jag kunde klättra upp på bryggan och sedan bar det av in i glasskiosken med kapell och allt.

Varsin glasstrut senare var det dags att ge sig i kast med Waxholmsbolaget. Här visade det sig att vi hade vi lite olika grad av tillit till de professionella sjöfararna. Mina tidigare erfarenheter talade mycket för att inte lita på någon - Djurgårdsfärjorna kan komma blixtsnabbt och visar ingen pardon. Björn, som kör yrkestrafik på sjön, menade att ingen sjökapten med flit kör över en kajak. Under hans ledning tog vi oss genom lite båtvirvlar helskinnade fram förbi Gröna Lund och jag kunde andas normalt igen.

På yttersidan av Djurgården blev det lite vågträning som vanligt, men eftersom vinden var obefintlig var det inga problem. Jag drog i alla fall på kapellet och det kändes ok. Värre var det med molnen. De ökade i omfattning och började bli mörka. Vi paddlade på allt mer fokuserat.

När vi rundat Djurgården stod det klart att någon form av sämre väder var att vänta. Svarta moln över Lidingö och även över staden började det bli molnigt. Vi laddade med banan och dricka och diskuterade lämplig strategi. Genom Värtan är det svårt att ta sig i land vid akut åskväder - å andra sidan kändes det både långt och fel att paddla över mot Lidingö där de värsta molnen bodde.

Vi paddlade och paddlade för allt vad tygeln höll. Vi klarade oss till sista piren i Värtan innan det började blåsa upp på allvar inför regnet. Jacka på, men den hjälper ju inte mot åska. Jag började få svårt att ta mig fram i motvinden och kände mig väldigt liten i fulvädret. Björn körde rejäl peptalk och paddlade stabilt vid sidan av och på något sätt tog vi oss fram till Lidingöbron, där vi var skyddade för både vind och åska. Medan jag pustade i lä bland småbåtarna, gjorde Björn lovar och kollade graden av vita gäss på vågorna framför oss.

Efter ett tag hade vinden lagt sig såpass att vi (jag) vågade ta oss över och in i kanalen. Sällan har det varit så skönt att paddla de sista metrarna mot bryggan! Blöta men vid gott mod bar vi upp kajakerna på land. Tänk vad många upplevelser vi hunnit få på bara några timmar mitt inne i Stockholm!

 

 





Första   Föreg.   TURBERÄTTELSE 1005 (2050)   Nästa   Sista

 
Överspolade hällar



Fartmonstret K2 Anita



Kvällen närmar sig

Kajakspecialistens lada