Hem > Kalender > Citius 2010-09-23 > Turberättelse

Turberättelse

Sea of tranquility Av: Birger G, Citius 2010-09-23

Turberättelse Se alla turer (2061)
Dela på:

En fördel med att paddla kex är att man kommer snabbt i och ur vattnet, eller?

Jo, fast det gäller nog bara om man inte börjar prata styrningsproblem med Magnus. Raskt gör nyfikenheten att en djuplodande utredning startar där rodervinklar kontrolleras och C55:ans styrsystem dissikeras i jakten på problemet.

Om TA dessutom ger rådet att flytta pedalstället för att korrigera avståndet mellan rumpa och fötter så blir det mycket meckande, eftersom det verkar vara svårt att få pedalstället att jacka i hacken. Jag är nog den sista som borde ge rekommendationer om vilken del som är lättast att justera eftersom jag bara har ett läge, sitsen längst bak och pedalerna så långt fram det bara går, hack eller inte.

Till slut kommer vi i alla fall iväg. Vädertjänsterna hotar med mycket vind i kväll oxå, men när vi kommer ut ur Husarviken så är vinden väldigt svag, och det håller i sig.

Dock har ett antal motorbåtar bestämt sig för att passera lagom tills vi kommer ut så det blir lite svall, vilket sänker farten.

Eftersom vi kom iväg ganska sent så avskriver vi planerna på att vända vid Stallis, utan vi beslutar oss för att halvvägs är båtklubben vid Haga.

När det är dags att ta sig ut igenom Ålkistan igen så möts vi av blinkande grönt ljus som slår om till rött. När Niclas och jag stannat på det blanka vattnet slår Johan runt till blött. Ganska försynt, jag hör bara ett svagt ljud bakom mig av något som låter som en paddel som slår mot en ihålig plastkropp och vänder mig om och möts av en kajak med botten upp. Hmmm, tror jag är den TA som ligger klart risigast till i vält statistiken, men var trygg i förvisningen om att jag är vältränad på kamraträddningar. För en sådan senare med tillhörande pumpning och ett nytt rött intervall så är vi på väg ut genom Ålkistan.

På andra sidan tornar en motorbåt upp sig och jag inser att vi kanske syns dåligt framifrån med våra lampor på akterdäcket, så jag tänder pannlampan. Vänder mig om och tittar efter Niclas och Johan som ligger bakom och de har försvunnit i Ålkistans kompakta mörker.

Returen avlöper på lugna vatten med fullmånen som bryter igenom molnhöljet. I Husarviken får Niclas spurta iväg i ensamt majestät, viken känns bottenlös i mörkret med bara Niclas ensamma akterlyckta framför oss.





Första   Föreg.   TURBERÄTTELSE 640 (2050)   Nästa   Sista

 


Porten till Havet





Under en bro..

Skvalp